Att födas som barn till en av landets absolut största och mest ikoniska stjärnor kan utifrån sett verka som en glittrande saga fylld av privilegier, lyx och oändliga möjligheter. Men bakom den polerade och glamorösa ytan döljer sig ofta en helt annan, betydligt mörkare och mer smärtsam verklighet. Detta är något som sångerskan Titti Sjöblom, dotter till den legendariska artisten Alice Babs och direktören Nils Ivar Sjöblom, fick erfara på det mest brutala sätt under sina tidiga år i livet.
Titti Sjöblom växte upp i en familj där musiken och det offentliga ljuset var en konstant del av vardagen. Det fanns en djup trygghet och kärlek inom hemmets väggar, där föräldrarna respekterade varandra och gav barnen bekräftelse, men utanför villan i det välbärgade Solsidan väntade en helt annan miljö. Det stora kändisskapet som omgav hennes mamma blev nämligen inte en fribiljett till popularitet i skolan – tvärtom förvandlades det till en tung och plågsam börda för den unga flickan. I stället för att mötas av beundran eller respekt från sina jämnåriga drabbades Titti Sjöblom av en intensiv och systematisk utfrysning. Skoltiden präglades av en svår mobbning där hon medvetet lämnades utanför gemenskapen av sina skolkamrater.
Den tysta isoleringen och de elaka blickarna skar djupt i själen på det unga kändisbarnet. Titti Sjöblom förklarar själv att de bakomliggande orsakerna till den hårda behandlingen till stor del handlade om ren och skär avundsjuka från omgivningen. Det svenska samhällets oskrivna lagar gjorde sig påminda i korridorerna: man skulle absolut inte sticka ut från mängden eller tro att man var något speciellt bara för att ens mor var en hyllad världsartist. Att sjunga med klar stämma redan som tvååring eller att ha hemmet fullt av fantastisk jazzmusik hjälpte inte i den tuffa skolmiljön. Pressen och den konstanta jämförelsen med moderns enorma framgångar förföljde henne ständigt, vilket ledde till att hon i tonåren fattade ett drastiskt beslut att medvetet söka sig en helt annan väg i livet, långt bort från sången och den tunga skuggan av sin berömda mamma. Det krävdes mycket tid och personlig mognad innan hon slutligen kunde försonas med sitt musikaliska arv och acceptera de ständiga jämförelserna som än i dag kan dyka upp från en och annan illvillig röst i publiken.
