Det blev precis så vackert, värdigt och personligt som hon själv hade planerat i minsta detalj innan mörkret tog över. Den folkkära SVT-profilen och Rapport-ankaret Ulla-Carin Lindquist lämnade ett helt land i djupaste sorg när hon efter en kort men intensiv kamp mot den skoningslösa nervsjukdomen ALS somnade in. Men mitt i den bottenlösa tragedin lyckades hennes närmaste skapa ett sista farväl som helt och hållet speglade hennes egen vilja och starka livsglädje.
Begravningsgudstjänsten, som hölls i Östra Ryds kyrka norr om Stockholm, blev en ceremoni där tårarna blandades med ljusa minnen. Kyrkorummet fylldes till sista plats av familj, vänner och kollegor som ville ta ett sista avsked av den modiga tv-stjärnan. Kistan var bäddad i ett hav av blommor i varma färger, precis som Ulla-Carin Lindquist själv hade uttryckt att hon ville ha det. Hon vägrade att låta det sista avskedet enbart präglas av det tunga och dystra, utan ville att ceremonin skulle fyllas av ljus, musik och kärlek.
Musiken spelade en helt central roll under akten, helt i enlighet med tv-profilens sista önskningar. Solisten framförde några av Ulla-Carin Lindquists absoluta favoritlåtar, och de välvalda tonerna ekade mellan de gamla kyrkväggarna och träffade rakt i hjärtat på de församlade gästerna. Maken Olle Löfgren och parets barn satt på de främsta bänkraderna och stöttade varandra genom den tunga stunden. Det var en påtagligt rörd församling som lyssnade till de personliga talen, som lyfte fram hennes enorma yrkesstolthet, hennes osvikliga humor och framför allt hennes bottenlösa kärlek till sin familj.
Ulla-Carin Lindquist skakade om hela Sverige när hon valde att vara helt öppen med sin svåra sjukdom. Genom sin uppmärksammade bok och den gripande dokumentären Min kamp mot tiden, som sändes i SVT strax efter hennes bortgång, gav hon ALS ett ansikte och visade en övermänsklig styrka mitt i det absoluta förfallet. Trots att hon under den sista tiden förlorade sin röst och förmåga att röra sig, fortsatte hon att kommunicera med omvärlden genom sina ögon. Att hon in i det sista behöll kontrollen över sitt eget eftermäle och hur hennes begravning skulle utformas, förvånade ingen som kände henne. Efter den gripande ceremonin fördes kistan till den sista vilan på Östra Ryds kyrkogård, där hon nu har fått ro, omgiven av den natur hon älskade så djupt.
