Sorgens tunga slöja har lagt sig djupt över Teatersverige efter den folkkäre och djupt saknade skådespelarikonen Björn Granaths bortgång. När familj, kollegor och de allra närmaste samlades för att ta ett sista, definitivt farväl under den gripande begravningsgudstjänsten lämnades ingen oberörd i den tysta kyrksalen. Atmosfären var laddad med en enorm saknad, och stunden fylldes av en nästan påtaglig tomhet efter en av landets mest särpräglade och älskade kulturpersonligheter.
Mitt under den hjärtskärande ceremonin klev skådespelarens vuxna barn fram inför församlingen för att hedra sin pappa. Att stå framför kistan och finna orden i en stund av total förlust kräver ett enormt mod, och när de väl började tala brast det för många i bänkraderna. Det var stunder av total närvaro där syskonen med darrande men beslutsamma röster delade med sig av personliga minnen, fyllda av både djup kärlek och den enorma stolthet de känner över sin far. Talen gav en intim inblick i hur Björn Granath inte bara var en gigant på teaterscenen och filmduken, utan framför allt en ständigt närvarande, varm och trygg pappa i familjens absoluta mittpunkt.
De känslosamma orden ekade vackert mellan kyrkans väggar och skapade en våg av rörelse som fick tårarna att rinna fritt hos de närvarande gästerna. Vännerna och branschkollegorna som samlats runt den blomstersmyckade kistan fick höra om den privata sidan av den hyllade stjärnan – om hans visdom, hans unika humor och den villkorslösa kärlek han alltid gav till sina närmaste. Genom barnens gripande berättelser blev det smärtsamt tydligt hur enormt stort tomrummet efter honom är, men också hur hans levande arv och starka minne kommer att leva vidare för alltid genom dem han älskade mest. Det blev ett värdigt, poetiskt och djupt personligt avsked till en sann konstnär och en djupt älskad familjefar som lämnat jordelivet alldeles för tidigt.
