Få svenska statsministerfruar i modern tid har lyckats ställa till med lika mycket politisk oreda och uppmärksammade rubriker som Birgitta Ed. Mitt under en desperat politisk valkampanj fortsätter krisen att växa, och omgivningen har nu fått nog av alla infekterade turer kring prästfrun. Det som började som lyxiga utsvävningar och exklusiva inköp har vuxit till en svårstoppad följetong av pinsamma affärer som skakar om maktens korridorer i grunden.
Kritiken mot Birgitta Ed har hårdnat avsevärt efter en lång rad omtalade händelser. Tidigare under året riktades skarp uppmärksamhet mot de omfattande kostnaderna för bostäderna där hon och maken huserar, betalda med skattebetalarnas pengar. En specialbeställd trasmatta till Sagerska gick lös på över 60 000 kronor, och under en genomgång av Harpsunds lampor avfärdades inredningen som gammal och förlegad. Därefter följde det mycket omskrivna hönsbråket, där planerna på en privat hönsgård drog in både Regeringskansliet och Statens fastighetsverk i en kostsam historia innan makarna till slut fick ta på sig notan.
Inte heller stannade problemen där. På Birgitta Eds herrgård Fållökna uppdagades det hur volontärer arbetade helt oavlönat med att rusta upp fastigheten, samtidigt som hon själv kvitterade ut ett generöst arvode på 22 000 kronor i månaden från stiftelsen. Flera av de frivilliga arbetarna kunde senare kvittera ut tunga statliga toppjobb, vilket snabbt väckte starka misstankar om vänskapskorruption och gräddfiler. Lägg därtill de infekterade turerna kring de uppmärksammade mingelkvällarna på Sagerska och den interna stormen i hbtq-frågor, så framträder bilden av ett statsministerpar som ständigt balanserat på en slak lina.
Nu kommer nästa förödmjukande bakslag för Birgitta Ed, när de iskalla politiska vindarna slår till på allvar. Hon var ursprungligen bokad som en av de stora vip-gästerna och skulle tala vid en exklusiv nätverkslunch under Karlshamn Boat Show i augusti. Men plötsligt kastades hon överbord av kommunen som fick kalla fötter. Enligt den tilltänkte moderatorn Jan Wifstrand, som hoppade av i protest, drabbades arrangörerna av panik eftersom prästfrun plötsligt förvandlats till en alltför tung politisk barlast. Händelsen späder på bilden av en alltmer utsatt position, och för statsministern, som kämpar i motvind med svajande förtroendesiffror inför valurnorna, blir hustruns fortsatta rubriker en allt tyngre och svårbemästrad börda.
