Klockorna i Köpings kyrka ekade tungt och sorgset över hela staden när portarna slogs upp för att ta ett sista avsked av den djupt älskade tv-profilen Linda Hammar. Måndagseftermiddagen förvandlades till en otroligt känsloladdad stund där tårarna rann fritt längs kinderna på både familjemedlemmar, nära vänner och sörjande beundrare som strömmat till kyrkbänkarna. Utanför rådhuset vajade flaggorna på halv stång för att hedra en person som spridit så ofattbart mycket värme och glädje i svenska hem.
När ceremonin pågick inne i det blomsterfyllda kyrkorummet riktades all uppmärksamhet mot den främsta bänken där föräldrarna Lars och Tiina satt samlade tillsammans med brodern Filip Hammar. Mitt under det tårfyllda avskedet stannade tiden upp helt i den fullsatta kyrkan. Prästen vände sig plötsligt direkt till Lars och Tiina med ord som träffade rakt i hjärtat på varenda människa som befann sig i rummet. I det ögonblicket blev tystnaden mellan kyrkväggarna nästan öronbedövande, och den djupa tacksamheten för allt som Linda givit under sitt liv blev smärtsamt tydlig.
Brodern Filip tog själv till orda med bruten röst och hyllade sin syster med formuleringar som lämnade få ögon torra i församlingen. Han beskrev att ha fått vara hennes bror som den absolut största vinstlotten i livet, och betonade hur Linda alltid besatt ett rent svart bälte i godhet gentemot allt och alla omkring sig. Det fanns en bottenlös sorg i luften, men samtidigt en enorm stolthet över det livsverk och de outplånliga spår hon lämnat efter sig.
Musiken ramade in stunden på ett personligt och hjärtknipande sätt. Tonerna från signaturmelodin till såpan Rederiet ljöd genom valven, precis så som Linda själv innerligt älskade det. Kören Up to You framförde en känslosam tolkning av Mama Cass klassiker som tidigare definierat tv-resan, och när besökarna en efter en gick fram för att lägga sina röda rosor på den vita kistan var det som att hela Köping omslöts av en varm kram. Linda Hammar somnade in på Köpings sjukhus den 3 augusti, men den kärlek hon spred kommer att leva vidare i all evighet.
