Sorgen har lagt sig som ett tungt täcke över det svenska kungahuset efter det smärtsamma beskedet om kung Harald. För kronprinsessan Victoria handlar detta inte enbart om en monark i ett grannland, utan om en djupt älskad person som funnits där vid hennes sida under hela uppväxten. Banden mellan den svenska och den norska kungafamiljen har alltid varit exceptionellt starka, men relationen till kung Harald har burit på en alldeles särskild värme som sträcker sig långt bortom formella hovprotokoll, officiella representationer och statliga ceremonier.
När Victoria nu sätter ord på de stormande känslorna märks det hur djupt förlusten och vemodet skakar henne i grunden. Hon beskriver honom med en innerlighet som träffar rakt i hjärtat och förklarar att han i alla tider har varit en alldeles självklar del av deras egen familj. Det är en smärta som inte går att dölja. Bakom kulisserna har kung Harald varit en trygg gestalt, en förebild och en person med en sällsynt förmåga att sprida glädje, omtanke och värme omkring sig, oavsett hur krävande och turbulenta tiderna har varit.
Minnena från gemensamma stunder, privata familjemiddagar och förtroliga samtal väller nu fram med full kraft. För den svenska tronföljaren har han alltid representerat visdom, stabilitet och en genuin närvaro som gjort ett outplånligt intryck. De nära släktbanden och det livslånga stödet över landsgränserna har skapat en sammanhållning som har format flera generationer inom båda kungahusen. Varje enskilt möte har präglats av en personlig hjärtlighet som kronprinsessan nu bär med sig i sitt innersta.
Hela kungafamiljen befinner sig i djup förstämning och delar denna tunga stund med sina norska fränder. Kronprinsessan Victorias gripande reflektioner visar tydligt att detta är ett avsked som lämnar ett enormt tomrum efter sig, ett tomrum som kommer att kännas djupt under en mycket lång tid framöver.
