Världen låg för hans fötter när Malik Bendjelloul klev upp på scenen i Hollywood och tog emot en Oscar för dokumentärfilmen Searching for Sugar Man. Framgångssagan om den svenske filmaren, som på egen hand och med enorm envishet lyckades berätta historien om den bortglömde musikern Sixto Rodriguez, trollband både publik och kritiker över hela världen. Men bakom den bländande framgången och det internationella genombrottet dolde sig en helt annan och betydligt tyngre verklighet.
Bara drygt ett år efter den historiska Oscarssegern nåddes allmänheten av det förkrossande beskedet att Malik Bendjelloul hade avlidit i Stockholmsområdet, endast 36 år gammal. Brodern Johar Bendjelloul bekräftade senare den bottenlösa sorgen och berättade öppet om att regissören hade kämpat mot en depression under en tid innan han valde att avsluta sitt liv. Chocken i Filmsverige och internationellt var total, och frågan om hur en så begåvad och hyllad kreatör kunde ryckas bort mitt i livet lämnade ett enormt tomrum efter sig.
Vad många inte visste mitt i chocken var att den kreativa glöden och visionerna fortfarande brann in i det sista. Vid tiden för sin bortgång arbetade Malik Bendjelloul intensivt på vad som skulle bli hans nästa stora projekt. Han hade fördjupat sig i arbetet med att omvandla boken The Elephant Whisperer av Lawrence Anthony till ett filmmanus. Boken, som skildrar den sydafrikanske författarens unika relation med en vild elefantflock och kampen för att rädda dem, hade fångat den svenske filmskaparens hjärta och fantasi.
Projektet bar alla tecken på att bli ännu en storslagen berättelse präglad av den empati, värme och unika blick för mänskliga och extraordinära band som kommit att definiera Bendjellouls arbete. Det påbörjade manuset blev dock aldrig färdigställt för vita duken, utan lämnades kvar som ett rörande och vemodigt testamente över en enastående berättarröst vars resa tog slut alldeles för tidigt.
I dag lever regissörens arv vidare, inte bara genom den odödliga dokumentären och de många priserna, utan också via den minnesfond som instiftats i hans namn för att stötta nya dokumentärfilmare. Ändå förblir tanken på det sista manuset en ständig påminnelse om den enastående talang vars nästa kapitel världen aldrig fick uppleva.
