När den norska kungafamiljen och nära anhöriga samlades i Ris kyrka för att ta ett sista farväl av prinsessan Astrid, fru Ferner, riktades blickarna mot kyrkbänkarna. Varken kung Carl Gustaf eller drottning Silvia fanns på plats bland begravningsgästerna under ceremonin, men det svenska kungahuset lät ändå sin närvaro märkas tydligt i det stilla kyrkorummet.
Framme vid kistan fanns en specialbeställd blomsterkrans som kungen personligen ordnat för att hedra den norska prinsessan. Den svenska hälsningen bars fram med särskild omsorg om symboliken: kransen pryddes av ett band färgstarkt vävt i den svenska flaggans blågula nyanser, krönt av kung Carl Gustafs eget kungliga monogram. Gesten blev en visuell och traditionsenlig länk mellan de båda broderfolken och deras kungahus i en stund präglad av sorg.
Det geografiska avståndet till trots fanns ett nyligen delat minne som gav ögonblicket en alldeles särskild tyngd. Bara några dagar före prinsessans bortgång hade den svenska monarken och drottning Silvia haft tillfälle att mötas och samtala med henne i Oslo, vid kung Haralds begravning. Det mötet visade sig bli ett av de sista, vilket kungaparet också berörde när beskedet om hennes bortgång nådde Stockholm.
Kungen underströk då den starka personliga prägel som deras sista träff kommit att få, och hur mycket det samtalet betydde med tanke på vad som sedan hände. I sitt officiella uttalande delade monarken sina och Silvias känslor inför bortgången och hedrade prinsessan Astrids minne:
– Drottningen och jag har med sorg tagit emot beskedet att Prinsessan Astrid, fru Ferner, har gått ur tiden. För några få dagar sedan fick vi möjlighet att träffa och tala med Prinsessan Astrid i samband med Kung Haralds begravning – ett möte vi satte stort värde på. Vi minns Prinsessan Astrid med värme och framför våra kondoleanser till Prinsessans barn och deras familjer, samt till hela den norska Kungafamiljen i deras svåra och tunga situation.
Hälsningen via den blågula kransen och monogrammet i Ris kyrka kom därmed att fungera som en värdig punkt för en lång relation mellan kungahusen, buren av respekt, familjeband och minnet av det alldeles nyligen genomförda mötet.
