Stämningen nådde kokpunkten i Kristianstads tingsrätt när den infekterade striden om arvet efter greve Hans-Gabriel Trolle-Wachtmeister fortsatte. I centrum står grevens omfattande kvarlåtenskap – däribland de anrika skånska godsen Trolle Ljungby och Årup samt vidsträckta markområden, tillgångar som värderas till flera miljarder kronor.
Under lång tid var den allmänna uppfattningen att grevens släkting Carl-Fredrik Wachtmeister skulle ta över och föra driften på Trolle Ljungby vidare. Under grevens sista levnadsår ändrades dock förutsättningarna drastiskt när nya testamenten upprättades till förmån för friherrinnan Kirstine von Blixen-Finecke och hennes make Hans von Blixen-Finecke. Grevens brorson Claës Trolle-Wachtmeister har tillsammans med sonen Carl-Fredrik dragit saken inför domstol i syfte att få handlingarna ogiltigförklarade, under påståendet att adelsparet otillbörligt ska ha påverkat den åldrande greven före dennes bortgång 2023.
När Kirstine von Blixen-Finecke – som tidigare efterträdde grevens framlidna hustru Alice Trolle-Wachtmeister som överhovmästarinna hos drottning Silvia – tog plats i vittnesbåset ställdes relationerna på sin spets. Motpartens ombud, advokat Peter Danowsky, inledde en intensiv utfrågning gällande hennes faktiska insyn i godsets förvaltning, däribland villkoren för en anställd jägare och hennes personliga roll som arbetsgivare.
Den pressade situationen fick friherrinnan att reagera skarpt: – Ingenting. Jag hade inte koll på någonting, löd det korta svaret.
Bara sekunder senare hejdade hon sig och bad om ursäkt för tonläget, med förklaringen att motparten lät överlägsen, och lovade att skärpa sig under det fortsatta förhöret.
Förhöret rörde sig därefter vidare mot varför hon hade befunnit sig på Trolle Ljungby vid de tillfällen då grevens juridiska ombud arbetade med testamentena. På detta uppgav hon att ett av besöken berodde på en slump, medan hon vid två andra tillfällen varit inbjuden. Gällande de formella inlagorna till tingsrätten förklarade hon att hon inte författat dem personligen och inte insett vilken avgörande betydelse de specifika ordvalen skulle få.
Konfrontationen eskalerade ytterligare när frågan väcktes kring det driftsbolag som makarna tilldelades redan under grevens livstid. Advokaten konfronterade henne med uppgifter om ett uttag på nio miljoner kronor under första året och ifrågasatte vilken kompetens paret egentligen besatt för att leda rörelsen. På detta svarade hon att hon saknade kännedom om siffran och medgav att hon inte hade någon särskild yrkeskompetens på området, men underströk att överlåtelsen skett helt på grevens eget initiativ.
När advokaten vidhöll sin linje och frågade vad hon och maken konkret kunde tillföra godsets verksamhet rann tålamodet över: – Absolut ingenting! Vi hade inget att tillföra! sade hon och tillade att motparten fick det svaret när frågorna ställdes på det sättet.
Ordväxlingen blev så laddad att rättens ordförande, domaren Stefan Olsson, såg sig nödsakad att gripa in. Han avbröt ordväxlingen och manade parterna till ordning genom att kräva ett omedelbart slut på munhuggandet.
Kirstine och Hans von Blixen-Finecke avvisar bestämt alla anklagelser om att ha manipulerat greven, och framhåller att besluten grundade sig på grevens egen fria vilja och en långvarig intern familjekonflikt. Samtidigt har den rättsliga striden väckt starka reaktioner i kretsarna kring kungaparet, där flera ifrågasätter agerandet och uttrycker besvikelse över hur den bittra arvstvisten skadar anseendet i den närmaste bekantskapskretsen.
