Sverige befinner sig i djup sorg efter beskedet att en av landets absolut mest färgstarka, inflytelserika och diskuterade kulturskapare har lämnat oss. Den folkkära regissören, manusförfattaren, skådespelaren och dockspelaren Staffan Westerberg är död. Den gripande och smärtsamma nyheten bekräftas nu officiellt av hans egen familj, som har delat med sig av den tunga förlusten. Den legendariska teater- och tv-profilen somnade in i Läby distrikt i Uppsala efter ett exceptionellt långt, intensivt och helt unikt liv i kulturens absoluta centrum. Han nådde den aktningsvärda åldern av 92 år innan hans livsresa slutligen nådde sitt slut.
För flera generationer av svenskar var Staffan Westerberg en person som väckte otroligt starka känslor, nostalgi och passion. Han blev för evigt inskriven i den svenska tv-historien genom sina helt säregna och nästan surrealistiska barnprogram under 1970- och 1980-talen. Det absolut största och mest ikoniska genombrottet kom utan tvekan med den odödliga men också djupt omdiskuterade tv-klassikern Vilse i pannkakan, som hade sin stora urpremiär år 1975. Med sin unika röst, sina handgjorda dockor och sitt helt gränslösa och visuella berättande skapade han någonting som ingen i hela landet någonsin hade skådat förut. Han låg även bakom de älskade produktionerna om Lillstrumpa och Syster Yster, som formade otaliga barns uppväxt och lämnade ett evigt avtryck i den svenska barnkulturen. Långt senare under det tidiga 2000-talet visade han återigen sin enorma bredd för en helt ny generation tittare när han klev in i rollen som den karaktäristiska rektor Rask i de omåttligt populära filmerna och serierna om Eva och Adam.
Men Staffan Westerbergs konstnärliga gärning sträckte sig dramatiskt mycket längre än till enbart tv-rutan. Teaterscenen var hans sanna hem och en plats där han kunde uttrycka sina allra djupaste känslor och existentiella tankar. Under stora delar av sitt verksamma liv arbetade han extremt nära den legendariska poeten och dramatikern Kristina Lugn. Tillsammans skapade de magi på den intima och välkända teatern Brunnsgatan 4 i Stockholm, där deras nära samarbete och djupa konstnärliga kemi resulterade i hyllade uppsättningar som berörde publiken på djupet.
Sorgligt nog visar det sig nu att Staffan Westerberg var smärtsamt medveten om att hans tid på jorden höll på att rinna ut. Bara några korta veckor före sitt tragiska frånfälle ställde han upp i en sista, djupt berörande radiointervju där han talade med en sällsynt och gripande ärlighet om det oundvikliga åldrandet och sin sviktande hälsa. Han förklarade då öppet att kroppen inte längre orkade med i samma tempo som förr, och han dolde inte de djupa spår som åren hade satt på hans fysik. Inför den stundande sommaren hade Norrbottensteatern planerat att sätta upp en stor föreställning baserad helt på hans egna texter, en kabaré som beskrevs som ett absolut sista och storslaget avsked. Staffan Westerberg själv såg denna sista konstnärliga explosion som ett sätt att få ta ett värdigt farväl av sin älskade publik, samtidigt som han ville omfamna livet en allra sista gång. Han insåg fullt ut att allt har ett slut, men betonade att scenkonsten var hans personliga sätt att få fortsätta existera och finnas kvar i den värld han älskade så högt. Nu har hans röst tystnat för alltid, men hans enorma kulturarv och de djupa spåren han lämnat i svenskarnas hjärtan kommer att leva vidare i generationer.
