Det var en kväll kantad av både vemod och en enorm tacksamhet när ridån för sista gången föll för Eva Rydberg på hennes älskade Fredriksdalsteatern. För 83-åriga Eva var söndagskvällen inte bara ett avslut på en föreställning, utan slutet på en hel era. Hela sommaren har luften över Helsingborgs friluftsscen varit laddad med en speciell sorts magi, en kombination av skratt och den där gnagande insikten om att en riktig teaterdrottning snart skulle tacka för sig.
När Eva Rydberg äntrade scenen i ”Hjälten från Öresund” var hon, som alltid, fullständigt briljant. Men under ytan fanns en annan känsla. Publiken kunde ana det i hennes blick, i det sätt hon tog emot applåderna, och i hur hon rörde sig över scenen hon kallat sitt hem så länge. För Eva har Fredriksdalsteatern varit mer än bara en arbetsplats; det har varit ett livsverk, en plats där hon sedan 1994 har format svensk teaterhistoria. Att kliva in i den roll som legendariske Nils Poppe en gång skapade var en tung mantel att bära, men Eva gjorde det med en bravur som saknar motstycke.
När föreställningen väl var över och det sista ljuset släcktes, kunde Eva inte hålla tårarna tillbaka. Det var ett ögonblick av ren och skär mänsklighet. Hon har varit öppen med att näsdukarna har varit hennes ständiga följeslagare under de sista veckorna. Det är en omställning som är svår att sätta ord på, att efter så många år stänga en dörr som varit öppen i princip hela ens vuxna liv. Hon beskriver det själv som en pendling mellan känslor – ena stunden är det en sorglig förlust, i nästa stund känns beslutet helt rätt och befriande.
Det har varit en sommar fylld av bus och glädje, vilket har hjälpt henne att hålla modet uppe även när tårarna pressat sig fram. Det är just den där lekfullheten, förmågan att bjuda på sig själv till hundra procent, som har gjort Eva Rydberg till den folkkära stjärna hon är. Men nu är tiden som konstnärlig ledare ute. Hon lämnar över stafettpinnen till Claes Malmberg, en man hon handplockat med omsorg. Eva såg hur publiken lyste upp varje gång Claes klev ut på scenen – den där kärleken från publiken var för henne det ultimata beviset på att han var rätt person att ta över. Han bär teatern i sitt hjärta, precis som hon gjorde.
Även om tiden på friluftsteatern nu är förbi, betyder det absolut inte att vi har sett det sista av Eva Rydberg. Hon är fortfarande hungrig, fortfarande kreativ och redo för nya utmaningar. Att regissera eller arbeta med koreografi är saker hon absolut kan tänka sig framöver, trots att hon med ett snett leende skämtar om att vissa kanske tycker hon är ”för gammal” för att vara kvar i branschen. De som känner Eva vet bättre än så – hennes drivkraft är lika stark som den alltid har varit. Fredriksdalsteatern kommer att fortsätta leva vidare, men det kommer aldrig riktigt bli detsamma utan Evas unika energi och hennes oefterhärmliga närvaro. För Helsingborg, för teater-Sverige och för alla oss som följt hennes resa, markerar detta slutet på en tidsepok vi aldrig kommer att glömma.
