Kronprinsessan Victoria är van vid många olika typer av kungliga uppdrag, men besöket i Storkriket bjöd på en detalj som hon först inte verkade vilja ta till sig. När det var dags för ett praktiskt moment erbjöds hon ett par enkla gummihandskar. Victoria tackade nej i första läget – men ändrade sig snart.
Besöket i Storkriket blev samtidigt en möjlighet för kronprinsessan att komma nära naturvårdsarbetet. Området är Sveriges nyaste biosfärområde och sträcker sig över hela 110 000 hektar. Här finns hela 22 procent av Sveriges utrotningshotade arter, vilket gör platsen betydelsefull i arbetet med att bevara olika arter från utrotning.
Victoria fick också möta storkarna som gett området en del av dess karaktär. Under den soliga dagen fick hon lära känna storkbeståndet på närmare håll och deltog dessutom i ett konkret arbete: två ungfåglar skulle ringmärkas.
Vid hennes sida fanns Petter Andersson från Storkprojektet. Projektet har arbetat för att främja storkens framväxt i Skåne sedan 1979, och det var också Petter som hjälpte Victoria inför ringmärkningen.
Men innan arbetet kunde börja kom frågan om handskarna. Kronprinsessan fick ett par gummihandskar för att skydda sig under uppgiften. Först avstod hon. Det var alltså inte hennes första val att dra på sig de enklare handskarna, trots att uppgiften väntade precis framför henne.
Petter såg dock till att Victoria fick veta vad hon kunde ha att vänta sig om hon valde att arbeta utan skydd. Han förklarade att storkarna kan hugga till med näbben och att det dessutom kan komma sådant från den andra änden av fåglarna som man helst inte vill få på sina kläder.
Efter den varningen tänkte Victoria om. Handskarna åkte på och uppdraget kunde genomföras.
Det blev också tydligt att den första tvekan inte hindrade kronprinsessan från att ta sig an uppgiften. Victoria ringmärkte de två ungfåglarna och genomförde arbetet med stor säkerhet.
Petter Andersson var dessutom mycket nöjd med hennes insats. Hans omdöme efteråt var varmt och talande: Det känns tryggt att ha en blivande regent som kan ringmärka storkar.
För Victoria blev besöket därmed mer än bara en rundtur i ett stort naturområde. Hon fick både se det arbete som görs för att bevara hotade arter och själv delta i en praktisk del av storkprojektets verksamhet. Och de enkla gummihandskarna, som hon först tackade nej till, blev till slut en självklar del av uppdraget.
