Innan han blev hela svenska folkets prins och gifte sig med kronprinsessan Victoria var Daniel Westling en helt vanlig kille från Ockelbo med en stor passion för idrott. Under uppväxtåren fanns sporten alltid närvarande, och som tonåring snörde han regelbundet på sig skridskorna för att spela ishockey i Hofors HC. Det var i den miljön – bland svettiga skydd, hårda tacklingar och den speciella jargong som ofta präglar ett hockeylag – som ett särskilt ögonblick ägde rum som en av hans forna lagkamrater fortfarande bär med sig med stor värme.
Bland spelarna i laget fanns David Sundberg, som i dag har lämnat ishockeyn bakom sig och arbetar som gitarrtillverkare. Han lade redan från första stund märke till Daniels personlighet och uppfattade honom snabbt som en ovanligt genuin och jordnära person. För Daniel handlade idrottandet inte bara om att prestera på isen, utan också om att vara en schyst lagkamrat vid sidan av den. Den egenskapen sattes på prov under en specifik händelse när stämningen i omklädningsrummet plötsligt vände och passerade en tydlig gräns.
Några av lagkamraterna började ge sig på David och situationen eskalerade snabbt från retsam jargong till rent översitteri. Killarna i laget fick för sig att David skulle tvingas ner i en soptunna. Det var en förnedrande situation som kunde ha slutat riktigt illa, och David konstaterar själv att en liknande händelse i dag hade skapat betydligt större uppståndelse och reaktioner.
Mitt under det pågående påhoppet var det just Daniel som reagerade. I stället för att titta bort, skratta med eller låtsas som ingenting klev den framtida prinsen rakt in i situationen. Han sade ifrån på skarpen till lagkamraterna och satte definitivt ner foten för att sätta stopp för trakasserierna.
Ingripandet gjorde ett outplånligt intryck på David. Att någon vågade ta ställning och markera mot mobbningen i ett ungt och tufft hockeylag är ett minne som har stannat kvar genom alla år. Att minnet fortfarande är så levande och väcker starka känslor är ett tydligt bevis på hur mycket det faktiskt betydde att ha en lagkamrat som vägrade acceptera orättvisor och vågade stå upp för den som var utsatt.
