Efter den gripande och stämningsfulla begravningsakten i Oslos domkyrka sökte sig den norska kungafamiljen tillbaka till Kungliga slottet, där tusentals människor redan hade samlats på slottsbacken. Trycket utanför murarna var påtagligt, och ögonblicket då kung Haakon och drottning Mette-Marit klev ut på balkongen tillsammans med drottning Sonja, kronprinsessan Ingrid Alexandra och prins Sverre Magnus möttes av ett djupt och varmt gensvar från folkmassan. Folket ville visa sitt stöd, och familjen tog emot den samlade omtanken innan det officiella programmet övergick i en mer sluten tillställning.
Inne i representationsvåningarna väntade en privat mottagning där släkt, nära vänner och inbjudna kungligheter från hela Europa strömmade till för att visa sin närvaro. Den nordiska sammanhållningen blev omedelbart märkbar i de historiska salarna. Det svenska kungaparet var allra först på plats för att möta sina grannar och kollegor i denna tunga stund.
Det var också i detta sammanhang som ett mycket speciellt och nära ögonblick utspelade sig mellan de två ländernas drottningar. När drottning Silvia klev fram mot drottning Sonja fanns inga formella avstånd kvar. Med ett djupt personligt engagemang valde den svenska drottningen att vända sig direkt till Sonja och uttala några noga valda, stärkande ord rakt till henne.
Ögonblicket kulminerade i att Silvia slöt Sonja i en varm och innerlig omfamning mitt framför de församlade gästerna. Det var en gest som talade sitt tydliga språk om den mångåriga och nära relation som binder de två kungahusen samman, där officiella plikter och ceremoniella krav fick kliva åt sidan för ren medmänsklighet och stöd i en prövande stund.
