För Efva Attling har de senaste åren burit på en sorg som inte går att lämna bakom sig. Designern har förlorat både sin syster Lena och sin systerson Daniel, och minnena av dem finns fortfarande nära i hennes vardag.
När Attling nyligen gästade ”P4 Extra” med Titti Schultz berättade hon öppet om hur förlusterna har påverkat henne. Systern och systersonen tog båda sina liv, en familjetragedi som förändrade mycket för designern och hennes närmaste.
Trots att tiden går försvinner inte saknaden. Tvärtom kan den dyka upp i de mest vardagliga situationerna.
Efva berättade att hon fortfarande kan bli påmind om Daniel när hon möter någon på gatan som liknar honom.
– Jag blir ju påmind om jag ser någon som är lik Daniel som går förbi på gatan. Och då skickar jag en tanke. Så är det ju med människor som vi saknar. Och även Lena, det var ju bara fem år sedan, säger hon.
Orden säger mycket om hur minnen kan finnas kvar även när en människa inte längre finns där. För Attling handlar sorgen inte bara om en enskild händelse, utan om två personer som hade en självklar plats i hennes liv.
Särskilt tydligt blir det när hon beskriver sin familj och hur den har förändrats.
– Vi har ju alltid varit fem systrar. Och det är ju en som fattas nu. Så det här pusslet… en pusselbit är ju borta.
Bilden av pusslet blir ett sätt att beskriva något som är svårt att sätta ord på. Familjen är fortfarande familjen, men en del av den gemenskap som alltid funnits där har förändrats för alltid.
Efter familjetragedin har Efva Attling också valt att engagera sig i sammanhang där arbetet med att förebygga suicid uppmärksammas. För henne har det blivit ett sätt att använda sin kreativitet och samtidigt bidra till ett viktigt ämne.
Kreativiteten har länge varit en central del av hennes liv. Innan silversmidet och guldsmedsarbetet skrev hon bland annat musik och texter. När hon senare återvände till arbetet med silver och guld ville hon fortsätta att uttrycka sig även genom ord.
– Jag skrev ju musik förut, texter och så. Så när jag kom tillbaka till silver- och guldsmidet så ville jag också meddela mig med ord, säger hon.
För Efva Attling har sorgen alltså fått finnas sida vid sida med skapandet. Saknaden efter Lena och Daniel är fortfarande en del av hennes liv, samtidigt som hon försöker använda det hon kan och det hon har nära till hands för att uppmärksamma något som berör många.
Det har gått tid, men förlusten har inte blivit betydelselös. Ibland räcker det med ett ansikte på gatan för att ett minne ska väckas till liv. Och för Efva finns också den där känslan av att familjens pussel aldrig riktigt kan se ut som det gjorde tidigare.
