Det är få miljöer där kung Carl Gustaf verkar trivas så obehindrat som när han får lämna representationsplikterna bakom sig och kliva rakt ut i den svenska naturen. Genom åren har bilden av monarken ofta formats vid officiella banketter och högtidliga statsbesök, men bakom kulisserna ryms en påtaglig förkärlek för det enkla och opretentiösa friluftslivet.
Under somrarna på Öland söker han sig gärna bortom slottsmurarna vid Solliden. Johan T Lindwall har beskrivit hur kungen bär på en närmast barnslig förtjusning i att tälta – en sida som sällan når offentlighetens ljus, men som präglade stora delar av förra sommarens lediga dagar på ön. Tältlivet erbjuder en tillvaro fri från det protokoll och den uppmärksamhet som annars ständigt omger kungaparets vardag.
Samma längtan efter stillhet drar honom regelbundet norrut. Förutom den välbekanta fjällstugan i jämtländska Storlien har kungafamiljen under lång tid haft tillgång till en avskild fiskestuga vid Tärnaån i Forshavan. Där ställs tillvaron på sin absoluta spets. Platsen saknar såväl indragen elektricitet som telefonförbindelser, vilket skapar en total isolering från omvärlden och det ständiga informationsflödet. Kungen har själv öppet beskrivit stugan som en plats belägen långt bortom allt vad modern infrastruktur heter, där tystnaden är fullständig och vardagen styrs av naturens egna villkor.
Men det finns gränser för hur mycket avskildhet som är praktisk eller trygg, särskilt i tider när beredskap och kontaktvägar blivit allt viktigare samtalsämnen. Även för en monark som uppskattar det primitiva ställs frågan om hur man hanterar en situation där all vanlig kommunikation upphör.
När Sveriges Radio uppmärksammade sitt 100-årsjubileum mötte kungen och drottning Silvia kanalens vd Cilla Benkö. Med sig hade hon en gåva av högst funktionell karaktär: varsin vevradio. Ögonblicket, som nyligen återuppmärksammats i sociala medier, gav en tydlig påminnelse om sårbarheten som uppstår när tekniken tystnar. För en kung som gärna söker sig till ödsliga vattendrag och tältplatser utan el blev överlämnandet en konkret tankeställare kring vad som faktiskt krävs för att behålla kontakten med yttervärlden när nöden kräver det.
