Det fanns en tid då vardagen rullade på med vanliga rutiner, jobb och planer för framtiden, men allt krossades av en enda osynlig fiende. För Jörgen Hassler har kampen mot den förrädiska postcovid-infektionen pågått i över sex långa och plågsamma år. Det som började som en till synes mild infektion förvandlades snabbt till en permanent mardröm som vände upp och ner på hela hans tillvaro, isolerade honom från samhället och lämnade honom totalt utan det stöd som han så desperat hade behövt för att överleva.
Under alla dessa år har tillvaron präglats av en konstant kamp mot utmattning, svår trötthet och ett isolerat liv där hemmet har blivit en fästning. Men den värsta skandalen och det mest brutala slaget kom när samhället i stället för att sträcka ut en hjälpande hand helt drog undan mattan under hans fötter. Sedan ett helt år tillbaka står Jörgen fullkomligt utan stöd från samhället, efter att hans sjukskrivning drogs in. Beskedet kom som en kalldusch och innebar inte bara en ekonomisk kris utan också en djup mänsklig kränkning, då han lämnades utan någon som helst ordentlig medicinsk undersökning som tog hans lidande på allvar.
De som aldrig har upplevt den här sortens tysta sjukdom kan ha svårt att förstå den totala hjälplösheten i att bli ignorerad av de institutioner som är till för att skydda medborgarna. Jörgen har tvingats finna sig i en vardag där varje andetag och varje rörelse kräver en enorm kraftansträngning, samtidigt som myndigheterna tycks ha stängt dörren och vänt ryggen till. Det är en tyst tragedi som utspelar sig i skymundan, där svårt sjuka personer lämnats vind för våg utan vare sig ekonomisk trygghet eller medicinsk uppföljning. För Jörgen har det sista året blivit en kamp för ren överlevnad, där varje dag bär på samma tunga börda: vetskapen om att han är helt ensam kvar i mörkret medan resten av världen har gått vidare.
