Det svenska kulturlivet förlorade en av sina absolut starkaste stjärnor när hela folkets Magnus Härenstam lämnade jordelivet vid 73 års ålder efter sin långa och extremt modiga kamp mot cancern. Mannen med den eviga charmen, den oemotståndliga energin och det varma, breda leendet slutade andas den 13 juni 2015, och lämnade ett helt land i djupaste sorg och förlamande saknad. Men vägen dit var kantad av både enorma professionella framgångar och brutala, privata motgångar som skar djupa sår i stjärnans hjärta.
Många minns chocken när Magnus Härenstam tvingades lämna sitt älskade långkörare till program, Jeopardy. Det var ett oväntat och djupt smärtsamt beslut från TV4:s sida, som mitt i allt ville förnya och föryngra produktionen genom att sätta in Adam Alsing som programledare istället. Det kändes naturligtvis väldigt ledsamt och överraskande i början för Magnus, som tidigare till och med hade skämtat om att de skulle bli tvungna att skjuta honom innan han självmant lämnade sin post. Trots att han gärna hade velat fortsätta en lång tid till visade han prov på sin enorma värdighet och klokhet genom att uttrycka att han förstod kanalens önskan att nå en yngre publik och rädda programmets framtid.
Bakom den glittrande tv-fasaden dolde sig samtidigt en enorm personlig tragedi. Magnus bar på ett tungt mörker efter att hans älskade hustru Anita gått bort i cancer. Ensamheten efter hennes död var förlamande, men ödet ville annorlunda. Han fann till slut kärleken på nytt genom en kvinna som hade drabbats av exakt samma fruktansvärda trauma; hennes äkta make hade gått bort vid ungefär samma tidpunkt. Genom att vännerna började puffa på dem båda fann de varandra i en gemensam förståelse av sorgen, och den nya kärleken gav Magnus den ovärderliga livskraft han behövde för att orka resa sig och fortsätta kämpa vidare.
Kampen blev dock alltmer intensiv när cancern slog till mot hans egen kropp. Sjukdomen beskrev han själv som en illbatting som vägrade att ge med sig, men han vägrade envist att kapitulera. Han förklarade öppet att han levde med en tumör i kroppen, men tack vare de fantastiska läkarna och specialisterna på Karolinska Sjukhuset kunde den hållas under kontroll. Det krävdes brutala metoder i form av kirurgiska ingrepp med kniven, tunga doser av cytostatika och utmattande strålbehandlingar. De fysiska spåren var enorma. Magnus avslöjade att han efter de svåra operationerna tvingades leva med 47 stygn i ryggen, och han förklarade med sin typiska galghumor att läkarna inte bara kunde knacka på ryggraden, för om den bröts av skulle konsekvenserna bli ödesdigra – då skulle han helt enkelt dö.
Mitt i sin egen svåra sjukdomstid drabbades han dessutom av ett fullständigt förödande besked som fick hans värld att rämna. Nyheten om att hans trogna radarpartner och älskade vän Brasse Brännström plötsligt dött slog ner som en bomb. Det var Magnus dotter Smulan som ringde upp och sa de tre oerhörda orden i luren: Brasse är död. Magnus sjönk omedelbart ihop totalt i sin fåtölj i en våg av ren chock. Känslan var så intensiv att det kändes som om allt blod helt tömdes från hans ansikte. Runt middagsbordet satt hans nära vänner, däribland Lasse Berghagen, Leif Mannerström och Ulf Adelsohn, och de såg omedelbart på hans förvandlade ansiktsuttryck att något fullständigt katastrofalt precis hade inträffat.
När Magnus Härenstam själv till slut somnade in ett år senare, fördes han ett par veckor efter sin död till den absolut sista vilan under en ceremoni som blev precis så ljus, varm och levande som han själv alltid hade varit. Hedvig Eleonora kyrka på Östermalm i Stockholm fylldes till sista plats av familjemedlemmar, kollegor från nöjesbranschen och nära vänner som samlats för att ta ett definitivt farväl. Till och med kungaparet, kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia, fanns på plats i kyrkbänkarna för att hedra stjärnan, och kungen beskrev efteråt Magnus som det goda skämtets absoluta mästare.
Inne i den vackra kyrkan vilade Magnus kista omgiven av ett tjugotal fantastiska blomsterkransar. Begravningen var, helt i enlighet med stjärnans uttryckliga och personliga önskan, helt öppen för allmänheten, vilket gjorde att även det sörjande svenska folket kunde kliva in i värmen. Men förlusten var för tung för många av de allra närmaste. Känslorna tog över fullständigt under akten, och en djupt förkrossad Lasse Berghagen bröt ihop totalt framför sin döda väns kista. Sorgen var så övermäktig att han efteråt vägrade att överhuvudtaget prata med det samlade pressuppbådet utanför kyrkportarna. En rörd Björn Skifs lyckades däremot sätta ord på tomrummet och berättade hur man alltid garvade läppen av sig i Magnus sällskap och att han verkligen var allas trogna vän. Han hyllade också ceremonins varma atmosfär där man valt att spela den jazz och levande musik som Magnus älskade så innerligt under sitt liv.
Efter den gripande ceremonin fortsatte de allra närmaste till en privat minnesstund på Operaterassen, där samtalen och minnena fick flöda fritt. Familjen valde att skicka med en sista, rörande hälsning i stjärnans dödsannons, där de beskrev honom som en innerligt älskad man, pappa, morfar, bror, svärson och svåger, och tackade för all kärlek med orden: Bara vi håller ihop. Den nära vännen Vicky von der Lancken berättade efteråt att Magnus alltid brukade säga just de orden till sina nära, och att familjen verkligen hade gjort exakt det under den svåra tiden. Idag har Magnus Härenstam fått sin sista viloplats på Norra begravningsplatsen i Solna, där hans gravsten pryds av hans karaktäristiska och välkända siluett, och på marken framför stenen har familjen låtit gjuta skådespelarens egna fotavtryck i marken som ett evigt spår efter en sann gigant.
