Hela den svenska musikbranschen försattes i djupaste chock och oerhörd sorg när beskedet kom att musikgeniet och ABBA-managern Stig Stikkan Andersson plötsligt hade gått bort i sviterna av en hjärtinfarkt, endast 66 år gammal. Det var en epok som gick i graven, och tomrummet efter denna färgstarka och banbrytande visionär kändes omedelbart överväldigande för alla som haft förmånen att korsa hans väg under decenniernas lopp.
När dagen för det sista avskedet var kommen samlades familjen, de närmaste vännerna och gräddan av Sveriges absolut största stjärnor i den vackra 1600-talskyrkan St Jacobs kyrka, belägen mitt i Stockholm intill Kungsträdgården och Kungliga Operan. Atmosfären inne i det historiska kyrkorummet var laddad med tunga känslor, djup vördnad och en påtaglig, kollektiv sorg. Det blev en stund fylld av intensiva minnen, tårar och en enorm tacksamhet för allt som denna unika människa åstadkommit under sin livstid.
/f/101652/1273x1639/159dc79bf5/skanningsbild-32.jpeg)
Längst fram i kyrkan vilade Stikkan Andersson i en enkel, vacker vit kista. Den var smakfullt dekorerad med ett hav av rena vita rosor och eleganta vita liljor, och där fanns även hustrun Gudruns personliga krans. Kistan omgavs av ett enormt blomsterhav, där hyllningarna och kondoleanserna strömmade in från alla håll. Längst fram, på en högst framträdande plats, glittrade kung Carl Gustafs och drottning Silvias majestätiska krans. Kungaparets sista hälsning gick i de svenska färgerna och var konstfullt sammansatt av gula rosor, gula gerbera, ståtliga gladiolus och klarblå förgätmigej, placerad precis i mitten framför kistan. Bland de många kransarna syntes även officiella hälsningar från bland annat Sveriges Radio och Kungliga Musikaliska Akademien, vilket tydligt visade hur djupt respekterad Stikkan Andersson var i samhällets allra högsta kretsar.
Familjen bar sin sorg med värdighet under den tunga ceremonien, som leddes av komminister Åke Bonnier. Dottern Marie Ledin stod sida vid sida med sin make, artisten Tomas Ledin, och Stikkans hustru Gudrun. Det var ett hjärtskärande ögonblick när Tomas Ledin lade en tröstande, stadig arm om sin son John, som med ett djupt allvar och tårar i ögonen tog ett sista, definitivt farväl av sin älskade morfar.
Musiken under begravningen blev precis så magisk och känslosam som Stikkan själv hade önskat. När artisten Lisa Nilsson klev fram och sjöng den klassiska låten Gröna små äpplen förändrades hela stämningen i kyrkorummet. Hennes vackra stämma lyfte ceremonin till ett ljust, varmt och innerligt tacksamt avsked, som rörde samtliga närvarande till tårar och skapade en stund av ren tröst mitt i den tunga sorgen.
De flesta av de absolut största profilerna inom svensk musik- och underhållningsbransch fanns på plats för att följa sin vän till den sista vilan. Från popfenomenet ABBA var nästan alla samlade, med ett smärtsamt undantag. Agnetha Fältskog hade tvingats lämna återbud då hon drabbats av sjukdom och inte kunde närvara fysiskt i kyrkan. Men hennes tankar fanns självklart på plats; tillsammans med sina barn Linda och Christian hade hon skickat en magnifik krans fylld med nejlikor, gerbera och gladiolus. Det enkla men oerhört laddade budskapet på bandet lämnade ingen oberörd i sin raka innerlighet: Tack och farväl.
En annan nära vän som visade sin gränslösa kärlek var Barbro Lill-Babs Svensson. Hennes vackra krans bar ett band med en text som omedelbart väckte minnen till liv hos de sörjande gästerna. På bandet stod de rörande orden: Jag behåller mina känslor för dig, alltid. Det var en direkt, kärleksfull referens till deras gemensamma och legendariska genombrott med dundersuccén Klas-Göran, en låt som en gång i tiden svetsade deras vänskap samman för alltid. Stikkan Anderssons sista resa blev precis som hans liv – fylld av storslagen musik, djupa känslor, kunglig glans och de absolut närmaste vännernas eviga kärlek.
