Under flera decennier fick Krister Classon hela Sverige att vika sig av skratt som den ena halvan av den legendariska humorduon Stefan och Krister. Skrattsalvorna ekade genom fullsatta salonger och framgångarna tycktes aldrig ta slut, men bakom den glättiga fasaden och de breda leendena dolde sig en helt annan verklighet.
Arbetstempot var under många år extremt uppskruvat. Krister skrev manus, regisserade och stod själv i strålkastarljuset i de stora huvudrollerna. Han arbetade praktiskt taget dygnet runt utan minsta paus för återhämtning. Till slut nådde kroppen och psyket en absolut gräns. En person i hans närhet påpekade plötsligt att ingen hade sett honom le på ett helt år. Han var så fullständigt begravd i arbete att han helt enkelt inte hann känna efter.
Den verkliga kollapsen kom efter en föreställning när han stod i duschen i källaren. Där och då tappade han fotfästet totalt. En överväldigande tomhet sköljde över honom med insikten om att han på sin höjd kunde känna glädje just den kvällen, för redan morgonen därpå väntade nästa manus. Livet kändes plötsligt helt meningslöst och orken var borta. Han sökte till slut läkarhjälp och fick diagnosen bipolär sjukdom.
Vägen tillbaka blev lång och krävde livslång medicinering och regelbundna samtal med psykiatriker. Trots att han mådde oerhört dåligt fortsatte han att spela föreställningen Där fick du i ytterligare ett och ett halvt år innan han slutligen valde att lämna skådespelaryrket bakom sig för gott. Att kliva av scenen beskriver han som att en enorm sten föll från bröstet. Han började istället fokusera uteslutande på regi, manus och sitt stora intresse för musik med bandet Nya Rymdklang.
Smärtan blev dock dubbel när han några år senare tvingades se samma mörker drabba sonen Lars. Lars, som arbetat tätt tillsammans med sin far, kraschade till slut och fick samma diagnos. Idag har båda hittat en ny balans i tillvaron, där de vågar prioritera sitt eget mående och prata öppet om den osynliga kampen.
