Den älskade skådespelaren Leif Andrée har under sin långa karriär underhållit en hel nation. Med ikoniska insatser, allt från den hyllade julklassikern Tomten är far till alla barnen till den träffsäkra parodin på Martin Beck, har han etablerat sig som en av våra mest folkkära stjärnor. Men bakom de tända strålkastarna, skrattande publikhav och den glänsande ytan döljer sig ett enormt smärtsamt förflutet. Vägen till den absoluta toppen var nämligen kantad av djupa sår, ett brinnande trauma och en uppväxt svårt skuggad av både brutalt våld och mörkt missbruk.
Allt tog sin början när den lilla pojken bara var tre år gammal och helt ovetande om vad som väntade honom. Hans mamma tog honom plötsligt till tågstationen och förklarade mjukt att de skulle ge sig ut på en liten resa. Men vad den obetänksamme treåringen inte förstod var att tågets slutstation var Timmele, där en helt ny och främmande verklighet stod och väntade. Där på perrongen väntade hans blivande fostermamma på en helt vanlig cykel.
Lilla Leif fick snällt sätta sig på pakethållaren och rulla med ut mot den stora gården som plötsligt skulle bli hans helt nya hem. Han blev placerad på denna gård hos fosterföräldrarna Majsan och hennes man Lennart på grund av att hans biologiska mamma i det läget inte alls klarade av att ta hand om honom och hans bror Lasse. Tragedin var ett faktum när brorsan Lasse dessutom skickades iväg till en helt annan familj i en helt annan stad, vilket splittrade syskonen helt. Eftersom Leif var så extremt liten tog det inte lång tid innan han i sin trygghetstörst började kalla sina nya fosterföräldrar för mamma och pappa.
Ett halvår senare inträffade nästa dramatiska vändning när Leif och hans bror slutligen fick komma tillbaka hem igen efter att mamman lyckats få ordning på sin trassliga tillvaro. Men den efterlängtade återföreningen blev inte alls den solskenshistoria man kunde tro. Mamman hade nämligen färgat sitt hår och förändrat sitt utseende så drastiskt att pojken inte alls kände igen henne. När fostermamman Majsan förklarade att den främmande kvinnan var hans riktiga mamma bröt den lilla pojken ihop i otröstlig gråt.
Tiden gick och den unga Leif tvingades kontinuerligt anpassa sig till nya, tuffa livsförhållanden. Familjekonstellationen förändrades gång på gång. Mamman hade tidigare fått storebrorsan Lars tillsammans med en man vid namn Rune, men de gick skilda vägar efter födseln. Därefter gifte hon sig med Leifs biologiska pappa, men det äktenskapet kraschade brutalt efter bara tre år. Ödet förde henne sedan tillbaka till Rune, mannen som Leif än i dag betraktar som sin riktiga pappa. Familjen växte ytterligare när de senare välkomnade de yngre bröderna Stefan och Thomas. Men spåren från den osäkra barndomen och förlusten av styvpappan Rune satte djupa, obotliga spår i skådespelarens hjärta.
