Det fanns ögonblick under dagen då stillheten var nästintill total. När Norges kungafamilj samlades för det tunga avskedet speglades allvaret i varje ansiktsuttryck: drottning Sonjas djupa sorg var påtaglig, och kronprinsessan Mette-Marit kunde inte hålla tillbaka tårarna. Vid deras sida fanns de nordiska gästerna, däribland kronprinsessan Victoria, som med värme och närvaro visade sitt stöd under den krävande minnesakten – samtidigt som hon imponerade genom att obehindrat ta sig fram över de svåra underlagen i sina skyhöga klackar.
Men den känslomässiga resan stannade inte i kyrkbänkarnas dämpade atmosfär. Begravningsdagen, som inleddes med nerverna på helspänn och en tung, tryckt stämning i huvudstaden, bar också på ett skifte mot en ny framtid.
Ute på Slottsplatsen samlades tusentals norrmän för att bevittna det historiska ögonblicket då den nya eran tog sin början. Förväntan låg tät i luften, och när klockan tickade förbi utsatt tid bröts tystnaden plötsligt av ett rop från folkhavet: ”Haakon, Haakon, var är du? Var är du, Haakon?” Den spontana frågan spred ett varmt fniss bland de väntande åskådarna och lättade upp den annars så formella stämningen.
Förseningen blev dock kort. Bara fyra minuter senare slogs de tunga balkongdörrarna upp och Norges nye monark klev ut i ljuset. Efter 13 intensiva dagar på posten tog den 53-årige kung Haakon emot folkets jubel tillsammans med sin drottning.
I samma stund hissades flaggorna åter i topp efter att ha vajat på halv stång under nästan två veckors landssorg. Det blev ett rörande och befriande avslut på en dag som rymde hela spektrumet av känslor – från djupaste sorg och tårar till ett hoppfullt leende mot framtiden.
