För en artist som har vigt mer än sex decennier av sitt liv åt ordens precision och musikens uttryckskraft, är relationen till språket någonting alldeles särskilt. För Mikael Wiehe har orden inte bara varit ett yrke utan själva grundbulten i hela hans gärning – genom ett helt liv av låtskrivande och närmare hundra omsorgsfullt tolkade sångtexter. Just därför bär hans personliga berättelse på en särskild tyngd när han nu sätter ord på tillvaron efter det medicinska beskedet.
Den folkkäre musikern har nått milstolpen 80 år, och med den följer en helt ny verklighet. Det var under avskedsturnén 2022 som de första påtagliga signalerna gjorde sig påminda uppe på scenen. Texterna, som tidigare suttit som en självklar ryggmärgsreflex genom otaliga framträdanden, började plötsligt falla bort. Det som då anades fick senare en konkret förklaring när han diagnostiserades med Alzheimers sjukdom, en omvälvande vändpunkt han för första gången delade med lyssnarna i sitt Sommar i P1 under 2025.
Två år har nu passerat sedan den formella diagnosen fastställdes, och artisten väljer att tala öppet och samlat om läget i dag. När han nyligen medverkade i ”Sverige live” gav han en nykter och hoppingivande inblick i hur tankarna fungerar och hur vardagslivet faktiskt ter sig just nu:
– Jag kan fortfarande komma ihåg ganska mycket, konstaterade Wiehe lugnt under samtalet.
Parallellt med den förändrade vardagen har han samlat sina erfarenheter i skrift. I den självbiografiska boken ”Finns det liv är det aldrig försent” skildrar han övergången till ett liv bortom scenljuset och strålkastarna, samtidigt som han öppenhjärtigt belyser den största farhågan: risken att steg för steg förlora sitt främsta redskap – språket. Det är en berättelse som vilar lika mycket i den osvikliga kärleken till skapandet som i den krassa insikten om tidens och sjukdomens gång, där varje minne och varje formulering har fått en förnyad betydelse.
