Att föra ett av Sveriges mest ikoniska filmarv vidare har sällan visat sig vara en helt okomplicerad uppgift. När den klassiska ligan återvänder till vita duken i ”Jönssonligan & Wall Enberg”, med premiär den 4 december, är förväntningarna lika stora som nostalgins grepp om publiken. Den folkkära filmserien förknippas för alltid med den legendariska ensemblen bestående av Gösta Ekman, Ulf Brunnberg, Björn Gustafson och Birgitta Andersson, vars dynamik och replikskifte lade grunden för ett helt stycke svensk filmhistoria.
I dag har facklan lämnats över till en helt ny generation skådespelare. Robert Gustafsson, Jonas Karlsson, Anders Jansson och Jennie Silfverhjelm axlar rollerna som ligans medlemmar, medan den inflytelserike företagsledaren Wall-Enberg – en karaktär som en gång odödliggjordes av Per Grundén – spelas av Johan Rabaeus. Projektet utgör en direkt fortsättning på ”Jönssonligan kommer tillbaka”, som rullade upp på biograferna under 2024 och mötte en splittrad mottagning från såväl recensenter som biopublik.
Just reaktionerna på de moderna tolkningarna har länge varit ett hett samtalsämne, och inför den nya premiären tvekar inte Rabaeus att lyfta frågan på sitt alldeles eget, raka vis. När talet kommer till den förra filmens mottagande och den återkommande skepsisen kring nysatsningarna skräder han inte orden. Han konstaterar att han personligen inte fann den föregående filmen bristfällig, men pekar samtidigt på hur det ständigt verkar dyka upp röster som har svårt att acceptera nytolkningar.
I samband med detta riktar Rabaeus blicken mot originalskådespelaren Ulf Brunnberg, som genom åren inte sparat på krutet när det kommer till att bedöma efterföljarnas prestationer. Rabaeus beskriver med en blandning av skärpa och distans hur det alltid finns någon som är redo att döma ut resultatet, och nämner just Brunnberg som den självklara gestalten som gärna anser att allt är fullständigt fel.
Trots de vassa formuleringarna finns det ingen personlig bitterhet bakom orden. Rabaeus understryker tydligt att det inte existerar någon verklig osämja mellan kollegorna. Med ett glimt i ögat förklarar han att han i grund och botten tycker mycket om Brunnberg, även om han inte kan låta bli att kommentera dennes välkända personlighet och benägenhet att ta i från tårna. Att kunna vara vass och förbannad hör till stilen, resonerar Rabaeus, som avrundar resonemanget med en öppen och humoristisk kärleksförklaring direkt till den tidigare Vanheden-stjärnan.
Samtidigt som de äldre generationernas eventuella synpunkter hänger kvar i luften väljer Rabaeus att rikta strålkastarljuset mot det egna gänget. Inför den stundande biopremiären passar han på att hylla sina nuvarande motspelare, som nu ska övertyga publiken om att den klassiska ligans magi fungerar lika starkt även i dag.
