När bouppteckningen efter prinsessan Désirée nu har blivit offentlig står det klart att hennes sista beslut väcker starka reaktioner. Den svenska prinsessan, som avled i januari vid 87 års ålder på Kobergs slott i Västergötland, efterlämnade en betydande förmögenhet – men fördelningen av arvet följer inte det mönster många hade väntat sig.
Désirée var storasyster till kung Carl Gustaf och en av de välkända Haga-prinsessorna som växte upp tillsammans med sina systrar på Haga slott i Stockholm. Under sitt långa liv byggde hon upp både minnen och tillgångar, och när hennes dödsbo nu har sammanställts framträder bilden av ett arv värt omkring 126 miljoner svenska kronor.
I tillgångarna ingår bland annat kontanter, värdepapper, smycken med ett uppskattat värde på nära en miljon kronor samt en lägenhet på Mallorca som värderats till omkring 6,5 miljoner kronor. Det handlar om en ansenlig förmögenhet som nu går vidare till nästa generation.
Men det som verkligen fått många att reagera är att prinsessans son, Carl Silfverschiöld, inte får någon del av arvet alls.
I stället är det prinsessans två döttrar, Christina Louise De Geer och Hélène Silfverschiöld, som ärver hela förmögenheten. Beslutet framgår tydligt i testamentet, där Désirée själv förklarar varför sonen inte finns med bland arvingarna.
Hon skriver att hon medvetet har valt att missgynna sin son i fördelningen av arvet, men att han redan tidigare blivit väl kompenserad genom sin fars testamente. Därmed ansåg hon att situationen redan var balanserad.
Bakgrunden går flera år tillbaka i tiden. När prinsessans make, Niclas Silfverschiöld, gick bort 2017 fick sonen Carl ärva hela faderns privata förmögenhet. Utöver detta övertog han även de stora godsen Koberg och Gåsevadsholm, egendomar vars värden uppgår till långt över en halv miljard kronor.
Arvsuppgörelsen efter fadern innebar därför att Carl redan då fick tillgångar av mycket stor omfattning. I dag förvaltar han omkring 20 000 hektar mark bestående av jordbruk och skog, något som gör honom till en av de större privata markförvaltarna i landet.
När den tidigare arvsfördelningen blev känd betonades det också att familjen var överens om upplägget. Enligt uppgifter från den tiden hade systrarna kompenserats på annat sätt, medan sonen övertog huvuddelen av de omfattande egendomarna.
Det är mot den bakgrunden som Désirées sista vilja nu får sin förklaring. Genom sitt testamente valde hon att låta sina två döttrar ärva hela hennes kvarlåtenskap, samtidigt som sonen ställdes utanför fördelningen. Beslutet kan vid första anblicken framstå som överraskande, men enligt prinsessans egen formulering var det ett medvetet val som byggde på de arv som redan tidigare hade fördelats inom familjen.
Därmed avslutas ännu ett kapitel i historien om en av Sveriges mest välkända kungliga familjer. Samtidigt visar den färska bouppteckningen hur beslut som fattas långt före ett dödsfall kan få avgörande betydelse när arvet till slut ska fördelas. I Désirées fall innebar det att döttrarna fick hela hennes förmögenhet – medan sonen, som redan tidigare fått betydande tillgångar genom sin far, inte tilldelades någonting alls.
