Det finns historier som bär på en bottenlös sorg och som stannar kvar långt efter att de har berättats. När den folkkära artisten Ann-Louise Hanson gästade Mark Levengoods omtyckta podd ”Om konsten att odla en vänskap”, tillsammans med sin kära kollega och mångåriga vän Siw Malmkvist, öppnade hon upp om en barndom som lämnade djupa och smärtsamma sår. Långt innan framgångarna på stora schlagerscener och rampljusets värme var verklighet, präglades vardagen i Kristianstad av en enorm utsatthet och en konstant otrygghet.
Redan som liten hade Ann-Louise Hanson musiken i blodet och bar på en stark kärlek till sången, men det som borde ha setts som en ren glädje och en fin talang blev istället orsaken till en skoningslös mobbning. Skolkamraterna gav sig på henne, och vreden och avundsjukan tog sig uttryck på hemska sätt. Hon betraktades som lite för märkvärdig och uppkäftig bara för att hon sjöng, trots att hon själv var helt ovetande om vad det var för fel hon gjorde. Hon stack helt enkelt ut i mängden och fick betala ett högt pris för det.
Ett särskilt avskyvärt minne har bränt sig fast hos henne sedan sju- eller åttaårsåldern. En faster som själv hade lagt ner tid och kärlek på att sy upp en vacker mössa med handbroderade blommor, hade gett den i gåva till henne. Hatet och elakheten hos de andra barnen kände inga gränser när de slet av henne den älskade huvudbonaden, släpade med den till skolans toalett och utförde en vidrig handling. Trots den kränkningen och förnedringen vägrade Ann-Louise Hanson att ge upp sitt kära plagg helt, utan tog med sig det hem till mamman efter att ha sköljt det, så att det kunde tvättas rent på riktigt.
Utsattheten nådde till slut en gräns där skräcken tog över fullständigt, och hon tvingades sluta gå på fritids eftersom otryggheten blev för överväldigande. Men mörkret i barndomen bestod inte enbart av skolkamraternas terror. Hela uppväxten i Kristianstad skuggades av en tung och sorglig oro, där familjens knappa ekonomiska resurser ständigt sattes på prov. Fadern, en i grunden otroligt godhjärtad människa, dracks med tiden alldeles för djupt i flaskan för att döva den egna ångesten över familjens prekära situation och moderns vacklande hälsa.
Sorgen i hemmet var påtaglig, men musiken blev till slut den livlina som räddade henne bort från all misär. När hon endast fjorton år gammal valde att lämna tryggheten i skolan för att satsa helhjärtat på musiken i Stockholm, öppnades en helt ny värld och lade grunden för hennes fortsatta liv och karriär.
