En tung och kvävande tystnad har lagt sig över det svenska kungahuset. Det ofattbara beskedet har nått slottets salar och lämnat kung Carl Gustaf och drottning Silvia i bottenlös sorg. Deras mångårige och innerligt älskade vän, Norges kung Harald, har tagit sitt sista andetag och lämnat ett enormt tomrum efter sig som aldrig någonsin kommer att kunna fyllas.
Chocken och smärtan är påtaglig. Det handlar inte bara om att en respekterad monark och statschef har lämnat jordelivet, utan om en livslång vänskap som sträckt sig över generationer. De svenska och norska kungahusen har alltid haft ett unikt, nästan oskiljaktigt band, där kung Carl Gustaf och kung Harald delat allt från officiella statsbesök och högtidliga ceremonier till privata stunder fyllda av förtroliga samtal långt bortom kamerornas blixtar. De har stöttat varandra genom kriser, stormar och livets allra största personliga prövningar.
När kungen nu väljer att öppna sitt hjärta märks det hur djupt smärtan skär i varje ord. Med stort allvar och en outsäglig saknad sätter kung Carl Gustaf ord på den förtvivlan som präglar hela den svenska kungafamiljen. Han beskriver kung Harald som en fantastisk människa vars levnadshistoria och gärning var helt exceptionell. Harald var inte bara en enastående representant för sitt hemland som regent och framgångsrik idrottsman, han var framför allt en ovärderlig och trogen vän till både kungafamiljen och hela Sverige.
Samtidigt som tårarna rinner och saknaden är enorm riktas nu kungaparets varmaste tankar till drottning Sonja och hela den sargade norska kungafamiljen som genomlever sin allra svåraste stund. Den svenske monarken skickar också all sin styrka och kärlek till sin egen gudson, kronprins Haakon, som nu tvingas axla det monumentala arvet och leda sitt land vidare genom den djupaste av sorger. En historisk era har nått sitt slut, men minnet av den varma vänskapen och de delade ögonblicken kommer för alltid att leva kvar i kungaparets hjärtan.
