Det sprakade till i rutan så fort de delade bildruta, och hela svenska folket kunde se att någonting alldeles extraordinärt utspelade sig mellan dem. När den numera legendariska dramaserien ”Raskens” sändes 1976 förändrades tillvaron i ett slag för både Viveka Seldahl och Sven Wollter. Serien blev inte bara en enorm publikframgång som etablerade dem som två av landets absolut klarast lysande skådespelare – den bekräftade också en passion som sträckte sig långt bortom manus och regianvisningar.
Deras gemensamma historia hade dock inletts långt före det stora publika genombrottet i televisionen. Året var 1971 när Viveka, då 27 år gammal, klev in på Göteborgs stadsteater. Det var där hon för första gången mötte Sven Wollter, som redan då var en betydligt mer erfaren och etablerad profil inom den svenska teatervärlden. Den professionella respekten infann sig snabbt, men i det privata tog det betydligt längre tid innan känslorna fick fritt spelrum.
Under ett helt år delade de arbetsplats och repetitioner enbart som kollegor. Sven fattade så småningom mod och försökte ta relationen ett steg längre genom att bjuda ut den unga aktrisen. Svaret blev dock inte alls vad han hade hoppats på – Viveka tackade bestämt nej till hans invit.
Men teaterlivet förde dem ständigt samman på nytt. Ju fler timmar och scener de delade på teatergolvet, desto svårare blev det att ignorera den ömsesidiga dragningen som långsamt växte fram. Den elektriska kemin som senare trollband hela Sverige i ”Raskens” var ingen tillfällighet, utan ett resultat av en djup, äkta förbindelse som mognat fram bakom kulisserna under hårt arbete.
Tillsammans skapade de vad som kom att bli en av den svenska kulturvärldens mest omtalade och passionerade kärlekssagor. Men den stormande lyckan och det starka partnerskapet fick ett smärtsamt och alldeles för tidigt slut. Efter en tapper och beundransvärd kamp mot cancern somnade Viveka Seldahl in, endast 57 år gammal. Förlusten lämnade Sven Wollter i djup sorg efter att ha tvingats ta farväl av sin stora livskamrat, men minnet av deras starka band och magiska samspel lever för evigt kvar i den svenska film- och teaterhistorien.
