Det döljer sig en mörk, nästan kuslig skugga bakom den vackra, kungliga fasaden på Villa Solbacken. Prins Carl Philip bär på en privat hemlighet som sträcker sig djupt in i hans förflutna och ständigt gör sig påmind. Det handlar om ett specifikt fenomen som förföljer honom – ett dolt laddat samtalsämne som rör det klassiska oturstalet, vilket gång på gång har flätats samman med de allra mest avgörande och dramatiska ögonblicken i hans liv.
När man granskar prinsens liv framträder ett mönster som nästan känns overkligt. Hela hans existens präglas av denna sifferkombination som många fruktar. Prins Carl Philip föddes den trettonde maj. Redan från hans allra första andetag på jorden var kopplingen till detta mytomspunna tal ett absolut faktum. Men födelsedagen var bara början på en livslång relation med det nummer som i århundraden har förknippats med otur och förödelse.
Många skulle kanske försöka fly från ett sådant sammanträffande, men för den svenske prinsen blev det istället en röd tråd som vägrade att släppa taget. När kärleken slog till med full kraft och han slutligen skulle gifta sig med sin älskade Sofia Hellqvist, spelade talet återigen huvudrollen. Den storslagna vigseln ägde rum i Slottskyrkan den trettonde juni. Mitt under folkets jubel, inför ögonen på hela den samlade världspressen, omfamnade paret återigen detta magiska datum.
Trots den skrockfulla tyngd som vilar över numret har prins Carl Philip visat en otrolig inre styrka. Det som för andra framkallar ren skräck och kalla kårar verkar i prinsens närhet förvandlas till en symbol för djupa livsförändringar och avgörande vägval. Oavsett om det handlar om personliga milstolpar, officiella ceremonier eller de stunder då han tvingats hantera enorm press, står talet tretton kvar i centrum. Den emotionella spänningen kring huruvida detta nummer för med sig lycka eller en dold förbannelse är något som ständigt vibrerar i luften kring prinsparet. Det är en fascinerande och mystisk sanning som fortsätter att prägla den kungliga vardagen bakom stängda dörrar.
