Det var en dag då glädje och smärta flätades samman på det mest hjärtskärande sätt. Den 2 augusti 2016 skulle den hyllade artisten och unika konstnären Freddie Wadling ha firat sin 65-årsdag. Istället för tårta och gratulationer förvandlades den soliga augustidagen till ett sista, känsloladdat farväl. I den majestätiska Vasakyrkan i Göteborg samlades hundratals människor för att ta avsked av en av Sveriges absolut största och mest särpräglade röster.
Kärleken till Göteborg var djup och ömsesidig, och platsen för ceremonin bar på en enorm symbolik. Det var exakt i samma kyrka som Freddie Wadling år 1991 sa ja till sitt livs stora kärlek, Bella Wadling. Nu, tjugofem år senare, stod hon där igen – omgiven av minnen, men denna gång för att ta ett sista uppslitande farväl av sin livskamrat. Tomrummet efter hans bortgång den 2 juni samma år var fortfarande enormt. Bara en vecka innan han somnade in efter en tids sjukdom var det meningen att han skulle ha klevt på flyget till Gotland för att spela in TV4-succén ”Så mycket bättre”.
Kyrkportarna slogs upp för allmänheten och närmare 400 gäster fyllde bänkarna till sista plats. Vänner, anhöriga och kollegor satt sida vid sida i den stämningsfulla lokalen. Prästen Bengt Inghammar ledda den halvannan timme långa ceremonin och lovade att huvudpersonen själv skulle vara närvarande genom allt. Och så blev det verkligen. Frälsningsarméns orkester lät tonerna av en av hans absoluta favoritpsalmer, nummer 249 ”Blott en dag”, strömma genom rummet.
Musiken och konsten, som var hela Freddies liv, genomsyrade varje sekund. Artisten Anna von Hausswolff tog plats vid orgeln och levererade en gripande sångprestation, medan skådespelaren Stina Ekblad läste en psalm som berörde alla till tårar. Men starkast av allt var när artistens egen röst ekade mellan stenkyrkans väggar. Genom inspelningar av ”Ensam på havet” och ”Walk” fick de sörjande gästerna ännu en gång höra den mörka, sköra och helt unika stämman som berört så många under hans karriär i konstellationer som Cortex, Blue for Two och Fläskkvartetten.
Framme vid altaret stod ett vackert porträtt av Freddie tillsammans med ett av hans egna konstverk. Runt kistan trängdes ett tjugotal blomsterbuketter med personliga sista hälsningar. En av dem bar orden från TV4: ”Vila i frid kära Freddie. Kram från vännerna på ’Så mycket bättre’”.
När ceremonin led mot sitt slut nåddes kulmen på den känslomässiga urladdningen. Vännerna reste sig för att bära ut kistan. Samtidigt började en bastrumma att slå tunga, långsamma slag. Ljudet ekade i kyrkan och tonade långsamt ut – precis som ett hjärta som till slut slutar att slå.
Ute på kyrktrappan var känslorna starka hos de närvarande kollegorna. Trollkarlen Carl Einar Häckner beskrev honom som en helt unik konstnär med en fantastisk och känslosam röst. Sångaren Magnus Carlsson var djupt tagen efteråt och mindes framför allt hans vänliga ögon och fantastiska begåvning. Även vännen Per Herrey betonade att Freddies magiska röst kommer att leva vidare för alltid i allt det han skapat. Freddie Wadling var och förblir en legend – alltid saknad, men aldrig glömd.
